Saknan!
Jag har tänkt länge, suttit och tänkt på allt. Och jag har fattat att jag inte alltid har varit bra för dig gumman. Att jag inte har passat in i ditt liv. Men älsklingen, när jag blickar tillbaka så förstår jag hur mycket jag saknar dig och hur mycket som jag behöver dig. Det är sjukt, men jag känner att utan dig så kommer jag aldrig att överleva. Jag vet att det är bullshit, jag kommer uppenbarligen att fortsätta leva utan dig, men det kommer att vara tufft och jobbigt. Bara för att du lämnade mig, så betyder det inte att våra dagar med varandra är raderade. Att vi aldrig kände varandra. Okej, jag var inte världens bästa under mina jobbiga tider. Och du hade det inte heler så lätt med allt. Men att säga och göra som du gjorde, det skadade mig en hel del. Du lämnade mig och flyttade till en villa ut åt helvete. Jag vet att ni planerade att flytta sedan länge, men både du och jag trodde inte att det skulle bli till verklighet. Men så sa dina föräldrar det och vi båda började att gråta. Vi höll om varandra, och sa att vi kanske kunde träffas ibland. Att försöka hålla kontakten med varandra. Men dagarna gick och du började mer och mer försvinna. Försökte att brytta upp det vi hade, när jag såg dig dagen innan du skulle flytta så sa du att du hade förändrats, att du inte kände mig längre. Att det inte kunde vara vi längre, och jag kan säga att dom orden rev upp en hel del av mitt hjärta. Men gumman, jag hoppas varjedag på att du inte glömt bort mig. Att du tänker på mig nån gång ibland så som jag tänker på dig min syster! <3
//Din Barbie
:)
